bleeding out
Jag förstår inte, lär man sig aldrig? Eller är det bara jag som är så otroligt dum? Korkad? Det måste vara så. Människor som jag tror så bra om, som jag räknar med i alla väder, spelar ut mig så uppenbart. Vem är jag att stå där och gå på allt? Vem är jag att säga "nej, det är ingen fara. Jag förlåter dig." Varför gör jag så? Jag vill bara kunna skrika ut vad jag känner och sedan aldrig mer bry mig. Jag vill bara vända på klacken och gå, aldrig titta tillbaka. Inte svara på sms, samtal. Ingenting. Men jag är för vek, eller något. Jag är alldeles för svag för att vara så oberoende som jag faktiskt vill vara. Jag vill inte låta människor stampa på mig och ändå veta att jag kommer tillbaka. Jag har ju sagt till mig själv sååå många gånger att jag inte ska låta folk sno min energi mer, varför kan jag inte hålla det löftet till mig själv?
